Igår kväll såg jag på den norska varianten av det som i Sverige gick under benämningen Snacka om nyheter. Det norska programmet heter Nytt på nytt. De började skämta om en del aktuella stridigheter om optioner i norska telejätten Telenor, och vilka anställda som egentligen är värda mest och så vidare. (Toppchefen eller den stackars dam som är Fröken Ur och som måste sitta där och svara dygnet runt utan tillstymmelse till socialt liv.)
Detta påminde mig om en gammal bekantskap från när jag gick i lågstadiet. Vi umgicks rätt mycket, tills hon flyttade till en annan stad efter trean. Hon kunde vara ganska krävande och mycket påstridig.
En gång när jag hade födelsedagskalas skulle vi tävla i lag och hade delat upp oss efter konstens alla rättviseregler men hon krävde högljutt att få vara med i födelsedagsbarnets (dvs. mitt) lag. Annars skulle hon gå hem. Jag tror dessvärre att vi (läs jag) gav med oss...
Andra gånger blev hon sur på vägen hem från skolan om hon inte fick som hon ville och stolpade hem i dubbel hastighet före oss andra. Att resonera om saken var sällan en möjlighet.
En gång började hon och jag diskutera just Fröken Ur. Dvs. huruvida hon verkligen satt där och svarade i telefonen när man ringde för att kolla tiden. Jag hävdade att det nog var troligt att de hade spelat in ett band med alla tidpunkterna så att det i själva verket inte var en livs levande Fröken som satt där dygnet runt, det kunde ju bli lite jobbigt för den stackars damen. Detta argument köpte inte min kompis. Inte heller några andra argument. Hon hävdade med bestämdhet att det visst var en person som satt och svarade hela tiden.
Till sist fick diskussionen sin oförglömliga twist som alltså gårdagens Nytt på nytt påminde mig om. I brist på argument kom nämligen tjejen med det hon tyckte var dödsstöten för diskussionen: Det var en livs levande person som var Fröken Ur och detta visste hon med bestämdhet. Och hur visste hon det?
Jo, hennes pappa hade minsann varit "Farbror Ur"...
18 november 2006
13 november 2006
"Deltagerne..."
Ett av de få program på TV som jag spelar in om jag inte kan se det är 71 grader Nord. Jag tror det är ett norskt konsept från början. Det har gått i sju säsonger eller så och det har sålts till flera andra länder, däribland Sverige (fast där hette det inte 71 grader Nord, utan 69 grader Nord eller nåt sånt för att passa breddgraden). Tror dock det bara gick en endaste säsong i Sverige, på Kanal 5. Ingen succé direkt...
Programmet går ut på att ett gäng deltagere skall ta sig från Lindesnes i södra Norge, upp till Nordkap. Färden går framåt via uppdrag som, fram till de två sista programmen, genomförs av hela gruppen tillsammans. Uppdragen och förflyttningen genom landet sker genom div. sportaktiviteter - fjällturer till fots och på skidor, kajak, kanadensare, segling, simning, klättring osv. I varje program röstas en deltagare ut. På det sättet är det alltså ett "reality-konsept". (Det är ju som du kanske redan förstått inte heller bara prestationer som blir grundlag för röstningen...) Men det jag gillar med programmet är att det största fokuset ändå är på tävlingsmomenten och inte bara på en massa skitsnack. En del allianser bildas nog, men det ägnas inte så stort utrymme i programmet.
Att spela in programmet i stället för att se det "live" har sina fördelar. Dels kan man spola förbi ev. skitsnack. Så kan man skippa reklamen. Inte minst kan man också spola sig igenom sammanfattningen av förra avsnittet (som man förmodligen redan sett) och trailern som alltid inleder programmet och trailern inför varje sektion som kommer efter ett reklamavbrott.
Det är nämligen nånting med såna här TV-konsept. De är så otroligt fokuserade på att man ska känna igen sig och veta vad det är för program man ser på att de upprepar allting till leda. I 71 grader Nord upprepar programledaren t.ex. ordet deltagerne och vad dessa deltagere ska göra ett tusen miljoner gånger i varje program. Och när man i början av programmet fått veta att "deltagerne ska gå över en glaciär innan ett visst klockslag och att de måste klara uppdraget för att få pengar till mat", så är det inte jättespännande att höra den samma frasen både innan och efter reklamen också.
Hur som helst. Programmet har behållit sin popularitet i Norge och jag tittar fortfarande. Om än gärna i inspelad form...
Med eller utan deltagere-fraserna kan programmet i vilket fall omöjligt bli mer irriterande än program i konseptet "...Next Top Model". De av Tyra Banks introducerade fraserna om att den och den "is still in the running of becoming America's next top model..." präglar hennes och alla skandinaviska efterföljande programledare i samma konsept. Hur många gånger kan man klämma in frasen i samma avsnitt? Det måste helt klart finnas en regel om att om man använder programkonseptet "... Next Top Model" måste man säga programmets titel varje gång en deltagare får besked om att hon tagit sig vidare eller inte tagit sig vidare... Det blir ganska många gånger i varje program kan jag intyga. Även om jag egentligen inte följer med i dessa Top Model-programserier, mer än som tidsfördriv i reklampauser (t.ex. om jag ser 71 grader Nord som går samtidigt...).
Förmodligen är det med programkonsept som med tvättmedelsreklam. Det är inte meningen att man skall gilla själva reklamen. Man ska komma ihåg produkten. Så att man nästa gång man är i butiken köper tvättmedlet för att man känner igen det. Eller så att man, nästa gång man zappar runt i en reklampaus, måste se fem minuter på "... Next top model" för att höra om hon verkligen kommer att säga den där frasen igen och igen och igen.
Programmet går ut på att ett gäng deltagere skall ta sig från Lindesnes i södra Norge, upp till Nordkap. Färden går framåt via uppdrag som, fram till de två sista programmen, genomförs av hela gruppen tillsammans. Uppdragen och förflyttningen genom landet sker genom div. sportaktiviteter - fjällturer till fots och på skidor, kajak, kanadensare, segling, simning, klättring osv. I varje program röstas en deltagare ut. På det sättet är det alltså ett "reality-konsept". (Det är ju som du kanske redan förstått inte heller bara prestationer som blir grundlag för röstningen...) Men det jag gillar med programmet är att det största fokuset ändå är på tävlingsmomenten och inte bara på en massa skitsnack. En del allianser bildas nog, men det ägnas inte så stort utrymme i programmet.
Att spela in programmet i stället för att se det "live" har sina fördelar. Dels kan man spola förbi ev. skitsnack. Så kan man skippa reklamen. Inte minst kan man också spola sig igenom sammanfattningen av förra avsnittet (som man förmodligen redan sett) och trailern som alltid inleder programmet och trailern inför varje sektion som kommer efter ett reklamavbrott.
Det är nämligen nånting med såna här TV-konsept. De är så otroligt fokuserade på att man ska känna igen sig och veta vad det är för program man ser på att de upprepar allting till leda. I 71 grader Nord upprepar programledaren t.ex. ordet deltagerne och vad dessa deltagere ska göra ett tusen miljoner gånger i varje program. Och när man i början av programmet fått veta att "deltagerne ska gå över en glaciär innan ett visst klockslag och att de måste klara uppdraget för att få pengar till mat", så är det inte jättespännande att höra den samma frasen både innan och efter reklamen också.
Hur som helst. Programmet har behållit sin popularitet i Norge och jag tittar fortfarande. Om än gärna i inspelad form...
Med eller utan deltagere-fraserna kan programmet i vilket fall omöjligt bli mer irriterande än program i konseptet "...Next Top Model". De av Tyra Banks introducerade fraserna om att den och den "is still in the running of becoming America's next top model..." präglar hennes och alla skandinaviska efterföljande programledare i samma konsept. Hur många gånger kan man klämma in frasen i samma avsnitt? Det måste helt klart finnas en regel om att om man använder programkonseptet "... Next Top Model" måste man säga programmets titel varje gång en deltagare får besked om att hon tagit sig vidare eller inte tagit sig vidare... Det blir ganska många gånger i varje program kan jag intyga. Även om jag egentligen inte följer med i dessa Top Model-programserier, mer än som tidsfördriv i reklampauser (t.ex. om jag ser 71 grader Nord som går samtidigt...).
Förmodligen är det med programkonsept som med tvättmedelsreklam. Det är inte meningen att man skall gilla själva reklamen. Man ska komma ihåg produkten. Så att man nästa gång man är i butiken köper tvättmedlet för att man känner igen det. Eller så att man, nästa gång man zappar runt i en reklampaus, måste se fem minuter på "... Next top model" för att höra om hon verkligen kommer att säga den där frasen igen och igen och igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
