25 april 2007

Yeah right...

...omstart liksom. Har nu gått nästan två månader igen utan så mycket som en bokstav skriven på madaskus-bloggen. Men, men. Så är det när man har lite annat att stå i. Har inte sovit så mycket under en ljusblå bebisfilt på sistone, men dagarna rusar iväg med "Mickel räv", "Imse vimse spindel", bebisträning på matta, mammaträffar etc.

Veckans sensmoral, efter upprörande upptäkt i matbutiken: gör inte som dina föräldrar gör, men som de säger. Var och handlade och såg inom en minut TVÅ vuxna människor tjyväta godis ur smågodis-, respektive naturgodishyllan.

En medelålders kvinna yrade runt i butiken med en proppfull vagn. Hon plockade inte ens smågodis i en påse medan hon rätt och slätt stoppade flera stora "ferraribilar"* rakt i munnen. Ungefär som att: "usch vad jobbigt det är att handla, jag får nog stärka mig med lite godis, som jag förresten inte orkar betala för"...

En, medelålders, man stod och tog ur naturgodishyllan med händerna (!) och stoppade i munnen. Inte heller han kunde till nöds ha ursäktat sig med att han provsmakade eftersom han inte heller plockade godiset i en påse medan han mumsade i sig.

Kanske inte godiset kostar så mycket per styck. Men ferarribilar är ganska tunga och några stycken såna kostar säkert några kronor. Det är väl ungefär vad t.ex. en bulle kunde kosta. Och det hade väl betraktats som ganska provocerande (och tjyvaktigt) att ta en bulle i bröddisken och stoppa i väskan antar jag.

Är det bara jag, eller är det inte lite "moraliskt förfall" att vuxna människor bara plockar åt sig sådär?

*Rött, gott, smågodis i form av en Ferrari.

24 februari 2007

Omstart!

En dag i december 2006:
Vaknar på soffan efter en liten powernap. Att jag sovit på soffan är i och för sig inget ovanligt. Att ta dagens första tupplur redan klockan 10:30 och att vakna upp under en ljusblå liten bebisfilt som knappt täcker halva kroppen är däremot nåt helt annat. Inser att jag officiellt gått in i den berömda amningsdimman. (Ammetåke kallas det här i Norge.)

Innan man själv hamnar i denna dimma tror man lätt att den är något överdriven. Jag försäkrar att det är den inte... Uppvaknandet under en ljusblå bebisfilt understryker liksom den lätt desperata jakten på sömn. Tid att hämta den riktiga fleecepläden innan man lägger sig på soffan? Nix. Tar man det som ligger närmast för att hinna somna innan bebisen vaknar igen och vill äta? Ja!

24 februari 2007:
Har bestämt mig för att för att jag är i alla fall nästan ute ur dimman! Sonen är tre månader i dag och en osedvanligt charmerande liten gosse. Det har han i och för sig varit hela tiden, men de senaste veckorna har behovet av tupplurer på dagarna minskat rejält i takt med att hans perioder av nattsömn blir längre och längre. Och med längre nattsömn får man mindre och mindre gröt i huvudet. Tror jag.

Hur som helst. Ska försöka mig på en omstart här på bloggen. Lite mer frekvens än att skriva två inlägg på två, nej förlåt tre månader!