Farbror Ur

Igår kväll såg jag på den norska varianten av det som i Sverige gick under benämningen Snacka om nyheter. Det norska programmet heter Nytt på nytt. De började skämta om en del aktuella stridigheter om optioner i norska telejätten Telenor, och vilka anställda som egentligen är värda mest och så vidare. (Toppchefen eller den stackars dam som är Fröken Ur och som måste sitta där och svara dygnet runt utan tillstymmelse till socialt liv.)

Detta påminde mig om en gammal bekantskap från när jag gick i lågstadiet. Vi umgicks rätt mycket, tills hon flyttade till en annan stad efter trean. Hon kunde vara ganska krävande och mycket påstridig.

En gång när jag hade födelsedagskalas skulle vi tävla i lag och hade delat upp oss efter konstens alla rättviseregler men hon krävde högljutt att få vara med i födelsedagsbarnets (dvs. mitt) lag. Annars skulle hon gå hem. Jag tror dessvärre att vi (läs jag) gav med oss...

Andra gånger blev hon sur på vägen hem från skolan om hon inte fick som hon ville och stolpade hem i dubbel hastighet före oss andra. Att resonera om saken var sällan en möjlighet.

En gång började hon och jag diskutera just Fröken Ur. Dvs. huruvida hon verkligen satt där och svarade i telefonen när man ringde för att kolla tiden. Jag hävdade att det nog var troligt att de hade spelat in ett band med alla tidpunkterna så att det i själva verket inte var en livs levande Fröken som satt där dygnet runt, det kunde ju bli lite jobbigt för den stackars damen. Detta argument köpte inte min kompis. Inte heller några andra argument. Hon hävdade med bestämdhet att det visst var en person som satt och svarade hela tiden.

Till sist fick diskussionen sin oförglömliga twist som alltså gårdagens Nytt på nytt påminde mig om. I brist på argument kom nämligen tjejen med det hon tyckte var dödsstöten för diskussionen: Det var en livs levande person som var Fröken Ur och detta visste hon med bestämdhet. Och hur visste hon det?

Jo, hennes pappa hade minsann varit "Farbror Ur"...