...omstart liksom. Har nu gått nästan två månader igen utan så mycket som en bokstav skriven på madaskus-bloggen. Men, men. Så är det när man har lite annat att stå i. Har inte sovit så mycket under en ljusblå bebisfilt på sistone, men dagarna rusar iväg med "Mickel räv", "Imse vimse spindel", bebisträning på matta, mammaträffar etc.
Veckans sensmoral, efter upprörande upptäkt i matbutiken: gör inte som dina föräldrar gör, men som de säger. Var och handlade och såg inom en minut TVÅ vuxna människor tjyväta godis ur smågodis-, respektive naturgodishyllan.
En medelålders kvinna yrade runt i butiken med en proppfull vagn. Hon plockade inte ens smågodis i en påse medan hon rätt och slätt stoppade flera stora "ferraribilar"* rakt i munnen. Ungefär som att: "usch vad jobbigt det är att handla, jag får nog stärka mig med lite godis, som jag förresten inte orkar betala för"...
En, medelålders, man stod och tog ur naturgodishyllan med händerna (!) och stoppade i munnen. Inte heller han kunde till nöds ha ursäktat sig med att han provsmakade eftersom han inte heller plockade godiset i en påse medan han mumsade i sig.
Kanske inte godiset kostar så mycket per styck. Men ferarribilar är ganska tunga och några stycken såna kostar säkert några kronor. Det är väl ungefär vad t.ex. en bulle kunde kosta. Och det hade väl betraktats som ganska provocerande (och tjyvaktigt) att ta en bulle i bröddisken och stoppa i väskan antar jag.
Är det bara jag, eller är det inte lite "moraliskt förfall" att vuxna människor bara plockar åt sig sådär?
*Rött, gott, smågodis i form av en Ferrari.
25 april 2007
24 februari 2007
Omstart!
En dag i december 2006:
Vaknar på soffan efter en liten powernap. Att jag sovit på soffan är i och för sig inget ovanligt. Att ta dagens första tupplur redan klockan 10:30 och att vakna upp under en ljusblå liten bebisfilt som knappt täcker halva kroppen är däremot nåt helt annat. Inser att jag officiellt gått in i den berömda amningsdimman. (Ammetåke kallas det här i Norge.)
Innan man själv hamnar i denna dimma tror man lätt att den är något överdriven. Jag försäkrar att det är den inte... Uppvaknandet under en ljusblå bebisfilt understryker liksom den lätt desperata jakten på sömn. Tid att hämta den riktiga fleecepläden innan man lägger sig på soffan? Nix. Tar man det som ligger närmast för att hinna somna innan bebisen vaknar igen och vill äta? Ja!
24 februari 2007:
Har bestämt mig för att för att jag är i alla fall nästan ute ur dimman! Sonen är tre månader i dag och en osedvanligt charmerande liten gosse. Det har han i och för sig varit hela tiden, men de senaste veckorna har behovet av tupplurer på dagarna minskat rejält i takt med att hans perioder av nattsömn blir längre och längre. Och med längre nattsömn får man mindre och mindre gröt i huvudet. Tror jag.
Hur som helst. Ska försöka mig på en omstart här på bloggen. Lite mer frekvens än att skriva två inlägg på två, nej förlåt tre månader!
Vaknar på soffan efter en liten powernap. Att jag sovit på soffan är i och för sig inget ovanligt. Att ta dagens första tupplur redan klockan 10:30 och att vakna upp under en ljusblå liten bebisfilt som knappt täcker halva kroppen är däremot nåt helt annat. Inser att jag officiellt gått in i den berömda amningsdimman. (Ammetåke kallas det här i Norge.)
Innan man själv hamnar i denna dimma tror man lätt att den är något överdriven. Jag försäkrar att det är den inte... Uppvaknandet under en ljusblå bebisfilt understryker liksom den lätt desperata jakten på sömn. Tid att hämta den riktiga fleecepläden innan man lägger sig på soffan? Nix. Tar man det som ligger närmast för att hinna somna innan bebisen vaknar igen och vill äta? Ja!
24 februari 2007:
Har bestämt mig för att för att jag är i alla fall nästan ute ur dimman! Sonen är tre månader i dag och en osedvanligt charmerande liten gosse. Det har han i och för sig varit hela tiden, men de senaste veckorna har behovet av tupplurer på dagarna minskat rejält i takt med att hans perioder av nattsömn blir längre och längre. Och med längre nattsömn får man mindre och mindre gröt i huvudet. Tror jag.
Hur som helst. Ska försöka mig på en omstart här på bloggen. Lite mer frekvens än att skriva två inlägg på två, nej förlåt tre månader!
15 december 2006
En ny tid
Har inte någon egentlig dagboksfunktion här på min blogg, dvs. jag rapporterar inte vad som händer i mitt liv i detalj. Men, jag måste nog kommentera mitt nya liv ändå.
Det är en ny, fantastisk tid just nu! En ny liten familjemedlem har intagit hemmet och han sätter sin prägel på allt jag gör (och inte gör...). T.ex. blir det inte så intensivt bloggande om ditt och dutt just nu, eftersom jag tillbringar största delen av min tid på att antingen kolla att "Lillis" sover eller ge honom mat. Han gillar mat. Väldigt mycket. Det är bra.
Ska inte använda detta forum till att i detalj beskriva hans inträde i denna världen. Men jag kan säga att den 23-24 november 2006 är det hittills mest slitsamma, överväldigande och fantastiska dygnet i mitt liv! Klockan 04.55 såg han den mörka och regniga novembermorgonen för första gången. Och livet blir aldrig mer det samma.
En ny tid.
Det är en ny, fantastisk tid just nu! En ny liten familjemedlem har intagit hemmet och han sätter sin prägel på allt jag gör (och inte gör...). T.ex. blir det inte så intensivt bloggande om ditt och dutt just nu, eftersom jag tillbringar största delen av min tid på att antingen kolla att "Lillis" sover eller ge honom mat. Han gillar mat. Väldigt mycket. Det är bra.
Ska inte använda detta forum till att i detalj beskriva hans inträde i denna världen. Men jag kan säga att den 23-24 november 2006 är det hittills mest slitsamma, överväldigande och fantastiska dygnet i mitt liv! Klockan 04.55 såg han den mörka och regniga novembermorgonen för första gången. Och livet blir aldrig mer det samma.
En ny tid.
En fluga gör ingen sommar...
...sägs det, men hur är det med 20 myggor i december? Igår när jag skulle gå ut och hämta tidningen möttes jag av en flock med myggor utanför ytterdörren! 14 december liksom... Betyder det brittsommar eller?
Har lagt märke till att meteorologer är inne just nu. Den stora klimatförändringsdiskussionen som pågår i alla medier har fört de tidigare något nördförklarade meteorologerna i ett nytt hett ljus.
De är överallt. Inte bara när väderleksrapporten ska meddelas (där har de ju alltid varit). Nej, de är i God Morgon-sofforna i alla kanaler där det diskuteras klimat för glatta livet. De har också börjat dyka upp i debattprogram som experter som aldrig förr.
Men det är minsann inte bara klimatförändringarna som kommenteras. Meteorologerna uttalar sig också om Christer Fuglesangs rymdäventyr och hans förutsättningar att komma sig upp i tid t.ex. (han lyckades ju på andra försöket).
Kanske han meteorologen "med håret" från SVT dyker upp här på min förstutrapp en dag med en mikrofon i handen för att rapportera om "julmyggorna"? (I så fall ska jag säga till honom att det kunde vara en god idé att klippa sig... :-))
Har lagt märke till att meteorologer är inne just nu. Den stora klimatförändringsdiskussionen som pågår i alla medier har fört de tidigare något nördförklarade meteorologerna i ett nytt hett ljus.
De är överallt. Inte bara när väderleksrapporten ska meddelas (där har de ju alltid varit). Nej, de är i God Morgon-sofforna i alla kanaler där det diskuteras klimat för glatta livet. De har också börjat dyka upp i debattprogram som experter som aldrig förr.
Men det är minsann inte bara klimatförändringarna som kommenteras. Meteorologerna uttalar sig också om Christer Fuglesangs rymdäventyr och hans förutsättningar att komma sig upp i tid t.ex. (han lyckades ju på andra försöket).
Kanske han meteorologen "med håret" från SVT dyker upp här på min förstutrapp en dag med en mikrofon i handen för att rapportera om "julmyggorna"? (I så fall ska jag säga till honom att det kunde vara en god idé att klippa sig... :-))
18 november 2006
Farbror Ur
Igår kväll såg jag på den norska varianten av det som i Sverige gick under benämningen Snacka om nyheter. Det norska programmet heter Nytt på nytt. De började skämta om en del aktuella stridigheter om optioner i norska telejätten Telenor, och vilka anställda som egentligen är värda mest och så vidare. (Toppchefen eller den stackars dam som är Fröken Ur och som måste sitta där och svara dygnet runt utan tillstymmelse till socialt liv.)
Detta påminde mig om en gammal bekantskap från när jag gick i lågstadiet. Vi umgicks rätt mycket, tills hon flyttade till en annan stad efter trean. Hon kunde vara ganska krävande och mycket påstridig.
En gång när jag hade födelsedagskalas skulle vi tävla i lag och hade delat upp oss efter konstens alla rättviseregler men hon krävde högljutt att få vara med i födelsedagsbarnets (dvs. mitt) lag. Annars skulle hon gå hem. Jag tror dessvärre att vi (läs jag) gav med oss...
Andra gånger blev hon sur på vägen hem från skolan om hon inte fick som hon ville och stolpade hem i dubbel hastighet före oss andra. Att resonera om saken var sällan en möjlighet.
En gång började hon och jag diskutera just Fröken Ur. Dvs. huruvida hon verkligen satt där och svarade i telefonen när man ringde för att kolla tiden. Jag hävdade att det nog var troligt att de hade spelat in ett band med alla tidpunkterna så att det i själva verket inte var en livs levande Fröken som satt där dygnet runt, det kunde ju bli lite jobbigt för den stackars damen. Detta argument köpte inte min kompis. Inte heller några andra argument. Hon hävdade med bestämdhet att det visst var en person som satt och svarade hela tiden.
Till sist fick diskussionen sin oförglömliga twist som alltså gårdagens Nytt på nytt påminde mig om. I brist på argument kom nämligen tjejen med det hon tyckte var dödsstöten för diskussionen: Det var en livs levande person som var Fröken Ur och detta visste hon med bestämdhet. Och hur visste hon det?
Jo, hennes pappa hade minsann varit "Farbror Ur"...
Detta påminde mig om en gammal bekantskap från när jag gick i lågstadiet. Vi umgicks rätt mycket, tills hon flyttade till en annan stad efter trean. Hon kunde vara ganska krävande och mycket påstridig.
En gång när jag hade födelsedagskalas skulle vi tävla i lag och hade delat upp oss efter konstens alla rättviseregler men hon krävde högljutt att få vara med i födelsedagsbarnets (dvs. mitt) lag. Annars skulle hon gå hem. Jag tror dessvärre att vi (läs jag) gav med oss...
Andra gånger blev hon sur på vägen hem från skolan om hon inte fick som hon ville och stolpade hem i dubbel hastighet före oss andra. Att resonera om saken var sällan en möjlighet.
En gång började hon och jag diskutera just Fröken Ur. Dvs. huruvida hon verkligen satt där och svarade i telefonen när man ringde för att kolla tiden. Jag hävdade att det nog var troligt att de hade spelat in ett band med alla tidpunkterna så att det i själva verket inte var en livs levande Fröken som satt där dygnet runt, det kunde ju bli lite jobbigt för den stackars damen. Detta argument köpte inte min kompis. Inte heller några andra argument. Hon hävdade med bestämdhet att det visst var en person som satt och svarade hela tiden.
Till sist fick diskussionen sin oförglömliga twist som alltså gårdagens Nytt på nytt påminde mig om. I brist på argument kom nämligen tjejen med det hon tyckte var dödsstöten för diskussionen: Det var en livs levande person som var Fröken Ur och detta visste hon med bestämdhet. Och hur visste hon det?
Jo, hennes pappa hade minsann varit "Farbror Ur"...
13 november 2006
"Deltagerne..."
Ett av de få program på TV som jag spelar in om jag inte kan se det är 71 grader Nord. Jag tror det är ett norskt konsept från början. Det har gått i sju säsonger eller så och det har sålts till flera andra länder, däribland Sverige (fast där hette det inte 71 grader Nord, utan 69 grader Nord eller nåt sånt för att passa breddgraden). Tror dock det bara gick en endaste säsong i Sverige, på Kanal 5. Ingen succé direkt...
Programmet går ut på att ett gäng deltagere skall ta sig från Lindesnes i södra Norge, upp till Nordkap. Färden går framåt via uppdrag som, fram till de två sista programmen, genomförs av hela gruppen tillsammans. Uppdragen och förflyttningen genom landet sker genom div. sportaktiviteter - fjällturer till fots och på skidor, kajak, kanadensare, segling, simning, klättring osv. I varje program röstas en deltagare ut. På det sättet är det alltså ett "reality-konsept". (Det är ju som du kanske redan förstått inte heller bara prestationer som blir grundlag för röstningen...) Men det jag gillar med programmet är att det största fokuset ändå är på tävlingsmomenten och inte bara på en massa skitsnack. En del allianser bildas nog, men det ägnas inte så stort utrymme i programmet.
Att spela in programmet i stället för att se det "live" har sina fördelar. Dels kan man spola förbi ev. skitsnack. Så kan man skippa reklamen. Inte minst kan man också spola sig igenom sammanfattningen av förra avsnittet (som man förmodligen redan sett) och trailern som alltid inleder programmet och trailern inför varje sektion som kommer efter ett reklamavbrott.
Det är nämligen nånting med såna här TV-konsept. De är så otroligt fokuserade på att man ska känna igen sig och veta vad det är för program man ser på att de upprepar allting till leda. I 71 grader Nord upprepar programledaren t.ex. ordet deltagerne och vad dessa deltagere ska göra ett tusen miljoner gånger i varje program. Och när man i början av programmet fått veta att "deltagerne ska gå över en glaciär innan ett visst klockslag och att de måste klara uppdraget för att få pengar till mat", så är det inte jättespännande att höra den samma frasen både innan och efter reklamen också.
Hur som helst. Programmet har behållit sin popularitet i Norge och jag tittar fortfarande. Om än gärna i inspelad form...
Med eller utan deltagere-fraserna kan programmet i vilket fall omöjligt bli mer irriterande än program i konseptet "...Next Top Model". De av Tyra Banks introducerade fraserna om att den och den "is still in the running of becoming America's next top model..." präglar hennes och alla skandinaviska efterföljande programledare i samma konsept. Hur många gånger kan man klämma in frasen i samma avsnitt? Det måste helt klart finnas en regel om att om man använder programkonseptet "... Next Top Model" måste man säga programmets titel varje gång en deltagare får besked om att hon tagit sig vidare eller inte tagit sig vidare... Det blir ganska många gånger i varje program kan jag intyga. Även om jag egentligen inte följer med i dessa Top Model-programserier, mer än som tidsfördriv i reklampauser (t.ex. om jag ser 71 grader Nord som går samtidigt...).
Förmodligen är det med programkonsept som med tvättmedelsreklam. Det är inte meningen att man skall gilla själva reklamen. Man ska komma ihåg produkten. Så att man nästa gång man är i butiken köper tvättmedlet för att man känner igen det. Eller så att man, nästa gång man zappar runt i en reklampaus, måste se fem minuter på "... Next top model" för att höra om hon verkligen kommer att säga den där frasen igen och igen och igen.
Programmet går ut på att ett gäng deltagere skall ta sig från Lindesnes i södra Norge, upp till Nordkap. Färden går framåt via uppdrag som, fram till de två sista programmen, genomförs av hela gruppen tillsammans. Uppdragen och förflyttningen genom landet sker genom div. sportaktiviteter - fjällturer till fots och på skidor, kajak, kanadensare, segling, simning, klättring osv. I varje program röstas en deltagare ut. På det sättet är det alltså ett "reality-konsept". (Det är ju som du kanske redan förstått inte heller bara prestationer som blir grundlag för röstningen...) Men det jag gillar med programmet är att det största fokuset ändå är på tävlingsmomenten och inte bara på en massa skitsnack. En del allianser bildas nog, men det ägnas inte så stort utrymme i programmet.
Att spela in programmet i stället för att se det "live" har sina fördelar. Dels kan man spola förbi ev. skitsnack. Så kan man skippa reklamen. Inte minst kan man också spola sig igenom sammanfattningen av förra avsnittet (som man förmodligen redan sett) och trailern som alltid inleder programmet och trailern inför varje sektion som kommer efter ett reklamavbrott.
Det är nämligen nånting med såna här TV-konsept. De är så otroligt fokuserade på att man ska känna igen sig och veta vad det är för program man ser på att de upprepar allting till leda. I 71 grader Nord upprepar programledaren t.ex. ordet deltagerne och vad dessa deltagere ska göra ett tusen miljoner gånger i varje program. Och när man i början av programmet fått veta att "deltagerne ska gå över en glaciär innan ett visst klockslag och att de måste klara uppdraget för att få pengar till mat", så är det inte jättespännande att höra den samma frasen både innan och efter reklamen också.
Hur som helst. Programmet har behållit sin popularitet i Norge och jag tittar fortfarande. Om än gärna i inspelad form...
Med eller utan deltagere-fraserna kan programmet i vilket fall omöjligt bli mer irriterande än program i konseptet "...Next Top Model". De av Tyra Banks introducerade fraserna om att den och den "is still in the running of becoming America's next top model..." präglar hennes och alla skandinaviska efterföljande programledare i samma konsept. Hur många gånger kan man klämma in frasen i samma avsnitt? Det måste helt klart finnas en regel om att om man använder programkonseptet "... Next Top Model" måste man säga programmets titel varje gång en deltagare får besked om att hon tagit sig vidare eller inte tagit sig vidare... Det blir ganska många gånger i varje program kan jag intyga. Även om jag egentligen inte följer med i dessa Top Model-programserier, mer än som tidsfördriv i reklampauser (t.ex. om jag ser 71 grader Nord som går samtidigt...).
Förmodligen är det med programkonsept som med tvättmedelsreklam. Det är inte meningen att man skall gilla själva reklamen. Man ska komma ihåg produkten. Så att man nästa gång man är i butiken köper tvättmedlet för att man känner igen det. Eller så att man, nästa gång man zappar runt i en reklampaus, måste se fem minuter på "... Next top model" för att höra om hon verkligen kommer att säga den där frasen igen och igen och igen.
09 september 2006
Fåniga blommor
Såg ett klipp från Sverige-premiären på Al Gores film "En obekväm sanning" igår på TV-nyheterna. På plats fanns både kändisar, politikereliten och självaste kungaparet. Kungen och Silvia blev fotograferade bredvid Al Gore himself och det såg ju trevligt och fint ut.
Men, vad hade Silvia i handen när hon steppade omkring i foajén till biografen Astoria? En strut med popcorn? Lite smågodis till filmen? Senaste filmtidningen? Nej, den obligatoriska blomsterbuketten...
Jag kan förstå att det är artigt och obligatoriskt att ge Silvia blommor när hon är på Eriksgata genom Sverige och besöker en bygd som representant för kungahuset. Det är inte heller fånigt och dumt när små barn ger drottningen mer eller mindre handplockade blommor, det är väl mest gulligt och lite fint sådär. Men varför i hela världen skall Silvia gå runt med en perfekt bunden bukett med blommor på en biopremiär? Jag bara undrar.
Med Silvia i ljus dräkt och en matchande liten bukett bredvid kungen och Al Gore på bild, såg det faktiskt ut som om kungaparet just hade gift sig i Rådhuset med Al Gore som vigselförrättare eller nåt.
Och var skulle hon göra av buketten under själva filmvisningen kan man undra. Sätta den i ett pappglas med Sprite?
Nu har ju förstås Silvia backup som säkert tar hand om alla grejer hon får hela tiden så att hon slipper bära runt på blomsterbuketten efter det att fotograferna har gjort sitt. Men det är själva principen jag inte riktigt fattar. Varför skall Silvia ha en blomsterbukett i handen på en filmpremiär när det inte ens är hon som har gjort filmen? I just detta sammanhang vore det väl kanske mer naturligt att producenten, regissören eller självaste Al Gore fick blommor, och inte landets drottning...
Men, vad hade Silvia i handen när hon steppade omkring i foajén till biografen Astoria? En strut med popcorn? Lite smågodis till filmen? Senaste filmtidningen? Nej, den obligatoriska blomsterbuketten...
Jag kan förstå att det är artigt och obligatoriskt att ge Silvia blommor när hon är på Eriksgata genom Sverige och besöker en bygd som representant för kungahuset. Det är inte heller fånigt och dumt när små barn ger drottningen mer eller mindre handplockade blommor, det är väl mest gulligt och lite fint sådär. Men varför i hela världen skall Silvia gå runt med en perfekt bunden bukett med blommor på en biopremiär? Jag bara undrar.
Med Silvia i ljus dräkt och en matchande liten bukett bredvid kungen och Al Gore på bild, såg det faktiskt ut som om kungaparet just hade gift sig i Rådhuset med Al Gore som vigselförrättare eller nåt.
Och var skulle hon göra av buketten under själva filmvisningen kan man undra. Sätta den i ett pappglas med Sprite?
Nu har ju förstås Silvia backup som säkert tar hand om alla grejer hon får hela tiden så att hon slipper bära runt på blomsterbuketten efter det att fotograferna har gjort sitt. Men det är själva principen jag inte riktigt fattar. Varför skall Silvia ha en blomsterbukett i handen på en filmpremiär när det inte ens är hon som har gjort filmen? I just detta sammanhang vore det väl kanske mer naturligt att producenten, regissören eller självaste Al Gore fick blommor, och inte landets drottning...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
